Cirka 10 % födda med en livmoder världen över har endometrios. Det motsvarar ungefär 200 000 personer i Sverige, varav minst 10 % är tonåringar. Det tar i genomsnitt sju till åtta år från det att man börjar förstå att man har mer ont än normalt tills dess att man får diagnosen endometrios. Det är även vanligt att man sökt hjälp hos flera olika läkare innan man får hjälp. Många endometriosdrabbade har felaktigt fått en eller flera av diagnoserna urinvägsinfektion (UVI) eller irriterad tarm (IBS). Kunniga inom endometrios vet att det är vanligt med symtom som påminner om UVI och IBS vid endometrios. Om endometrios upptäcks tidigare så kan de som drabbats snabbare få rätt hjälp vilket spar lidande men kanske också ger sjukdomen ett lindrigare förlopp.  Endometrios är en godartad sjukdom men som kan leda till livslånga symtom i form av t ex smärtor, energilöshet och svårigheter att bli gravid. Ungefär 60 % av endometriosdrabbade har symtom (se symtom), varav 20 % har mycket svåra symtom som kräver medicinsk och/eller kirurgisk behandling.

Hur får man endometrios?

Det är inte helt känt vad endometrios beror på, men det finns flera teorier. Den troligaste förklaringen är att celler eller bitar av livmoderslemhinnan pressas ut i buken via äggledarna när du har mens. Cellerna eller bitarna av livmoderslemhinna fäster sedan på bukhinnan. Om förändringen växer lockar den till sig blodkärl för att kunna fortsätta och växa. Studier har visat att endometrios till viss del är ärftligt. Det innebär att sannolikheten är större att få endometrios om du har en släkting som har sjukdomen, än om du inte har en släkting som har endometrios.

Orsaken till att man får endometrios varierar säkert mellan olika personer, och det är känt att det finns flera orsaker till sjukdomen. Det går inte att bli av med sjukdomen genom hormonell eller kirurgisk behandling, men den kan lindras. Ibland läker sjukdomen ut av sig själv.

Symptom kan vara:

  • Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
  • Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
  • Samlagssmärta
  • Smärta vid användning av tex. tampong
  • Smärta i korsryggen och ut i benen
  • Smärta när man kissar eller har avföring
  • Förstoppning och/eller diarré
  • Trötthet, utmattning
  • Feber
  • Infektionskänslighet
  • Ofrivillig barnlöshet
  • Depression

Man kan lida av endometrios även utan att ha ovanstående symtom, och man kan också ha någon eller några av symtomen och ha andra symtom som inte står här ovan. Man kan även ha dessa symtom utan att ha endometrios. Endometrios yttrar sig väldigt olika hos olika människor, och det är ofta orsaken till att det tar så lång tid att ställa diagnos- genomsnittstiden för korrekt diagnos ligger mellan 5-10 år. Sjukdomen går i skov och har en tendens att återkomma och ge upphov till varierande smärttillstånd, trötthet samt eventuell infertilitet.

Smärta

Smärtan endometriosen medför är för de flesta endometriospatienter det mest besvärande symptomet på sjukdomen.

Smärtan behöver inte vara i proportion till utbredningen eller antalet endometrioscystor. Mikroskopiska cystor är ofta väldigt aktiva och producerar prostaglandiner (en substans som framkallar smärta), något som kan förklara de allvarliga symtomen som ofta hittas hos patienter med små cystor och liten utbredning av endometrios.

Behandling

Ofta sätts en diagnos via en så kallad titthålsoperation. Sjukdomen går inte att bota, bara att lindra. I riktigt svåra fall kan livmodern behöva avlägsnas, men i de flesta fall ges bara lindring, i form av starkare smärtstillande medel som till exempel starkare doser av naproxen och/eller opioidpreparat/morfinderivat som till exempel kodein (verksam substans i till exempel Citodon, Panocod) och tramadol (Tiparol, Tradolan) eller dextropropoxifen (Dexofen). I riktigt svåra fall kan ännu starkare opioider, till exempel morfin, ketobemidon (Ketogan), metadon, buprenorfin (Temgesic) med mera övervägas. P-piller har även visat sig kunna minska smärtan för vissa, men för andra patienter har p-pillerbehandlingen motsatt verkan. Somliga antidepressiva medel av tricyklisk typ (TCA), till exempel amitriptylin (Tryptizol) och klomipramin (Anafranil) kan ha effekt genom att på ej ännu ordentligt dokumenterad väg blockera smärtsignalerna.

En annan metod är att använda danazol, som försätter patienten i klimakteriet på kemisk väg för att på så sätt kunna ”svälta ut” livmodervävnaden, men denna metod fungerar inte på alla patienter eftersom det är stor risk att härdarna växer tillbaka när behandlingen avslutats. Behandlingen passar heller inte för personer med anlag för blodpropp eller stroke utan kan rent av vara farlig hos dessa.

Vill du läsa mer om endometrios, se följande beskrivning på 1177 Vårdguiden http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Endometrios/

Källa: Wikipedia, 1177 Vårdguiden, Endometriosföreningen