Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom som innebär att livmoderslemhinna som normalt bara finns inne i livmodern kan även växa och spridas utanför på så som äggstockar, äggledare, bukvägg eller även ibland på utsidan av livmodern, men också på urinblåsan och tarm. Idag räknar man med att 5-10 procent av alla kvinnor i fertil ålder uppskattas vara drabbade av endometrios. Detta innebär att var 10:e kvinna har endometrios och 200 000 kvinnor i Sverige har endometrios. Endometrios är en mycket vanlig sjukdom och det finns läkare som därför kallar endometrios för en folksjukdom för att den är så vanlig.

Ordet endometrios kommer ifrån de grekiska orden endo (invändig), metra (livmoder), osis (sjukdom). Livmoderns insida är klädd med endometriet (livmoderslemhinnan). Vid menstruation är det endometriet som stöts ut. Det blöder ner genom livmodertappen och slidan men det händer också att man normalt blöder ut i buken via äggledarna och äggstockarna. Vid endometrios kan dock inte all livmoderslemhinna som hamnat i buken tas bort av immunförsvaret utan finns kvar och skapar kronisk inflammation i buken- det är detta som är endometrios. Livmoderslemhinna kan hittas i eller på äggstockarna, utanpå livmodern, i livmodermuskulaturen (heter då adenomyosis) eller på uterosacralligamenten (området mellan livmoder och ändtarmen). Endometrios kan också hittas på tarmarna, blindtarmen, i ljumskarna, på urinblåsan och diafragman. I sällsynta fall har endometrios hittats långt ifrån livmodern, tex i lungor och hjärna. Slemhinnan kapslas in och bildar cystor. En endometrioscysta kan variera i storlek – de kan vara från mikroskopisk storlek till knytnävsstora. I vissa sällsynta fall lever endometriosen sitt eget liv och bildar livmoderslemhinna på helt nya ställen, bland annat har nya endometrioshärdar påträffats i ärr efter operationer. Endometrios leder ofta till svåra livslånga smärtor.

Orsaker och riskfaktorer

Idag vet man ingen orsak till varför man får sjukdomen. En ärftlig disposition finns och endometrios är vanligare hos döttrar till en kvinna som har endometrios. Besvären försvinner ofta vid klimakteriet.

Endometrios kan bero på ”baklänges menstruation”, då menstruationsblodet med slemhinnan åker uppåt äggledarna i stället för neråt livmoderhalsen. Om immunförsvaret är mindre aktivt kan då inflammation uppstå vid de bitar slemhinna som slutligen fastnat någonstans. Forskning visar att dioxiner kan ha ett samband med framkallande av endometrios. Flera studier påvisar samband mellan endometrios och högre värden av dioxiner. Förutom dioxiner, ökar dietylstilbestrol och andra förhållanden i miljö och diet risken för att drabbas. Beroende på var endometrios bildas, kan den indelas i ovariell typ (endometriomas), myometrisk invasiv typ (adenomyos), djupinvasiv typ, och ytligt invasiv typ. De flesta med endometrios har utpräglat den ena eller den andra typen. Det finns ett samband mellan endometrios och att utveckla gynekologisk cancer, däribland äggstockscancer.

Symptom

Symptomen är flera och individuella, den allra vanligaste är extrem menstruationssmärta. Vissa kvinnor med svårare endometrios har ont hela tiden utan uppehåll, medan ett fåtal med en lindrigare variant inte har ont alls, utan sjukdomen upptäcks i samband med ett annat kirurgiskt ingrepp. Svårigheter att få barn förekommer, men omfattar ej alla kvinnor med endometrios, omkring 60% av alla kvinnor med endometrios har normal förmåga att bli gravida. En vida spridd myt om sjukdomen är att den enbart drabbar vuxna kvinnor. Detta är helt felaktigt, även flickor i tonåren kan vara drabbade även om deras symptom ibland kan vara lindrigare på grund av att endometriosen inte hunnit få så stor utbredning. En annan myt är att sjukdomen försvinner efter en graviditet. Detta sker inte heller, men vissa kvinnor upplever endometriosen som lite mindre besvärande efter att de fått barn. Det är väldigt vanligt att endometriosdrabbade kvinnor söker hjälp för alla olika symptom de har utan att inse att de alla har ett sammanhang, och bland annat därför är det svårt att uppskatta antalet som är drabbade, det antas finnas ett stort mörkertal. En del drabbade uppger även till exempel magproblem (liknande IBS) och smärtor vid urinering. Dessa symptom uppträder särskilt under menstruation och ofta även i samband med premenstruella besvär.

Symptom kan vara:

  • Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
  • Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
  • Samlagssmärta
  • Smärta vid användning av tex. tampong
  • Smärta i korsryggen och ut i benen
  • Smärta när man kissar eller har avföring
  • Förstoppning och/eller diarré
  • Trötthet, utmattning
  • Feber
  • Infektionskänslighet
  • Ofrivillig barnlöshet
  • Depression

Man kan lida av endometrios även utan att ha ovanstående symtom, och man kan också ha någon eller några av symtomen och ha andra symtom som inte står här ovan. Man kan även ha dessa symtom utan att ha endometrios. Endometrios yttrar sig väldigt olika hos olika människor, och det är ofta orsaken till att det tar så lång tid att ställa diagnos- genomsnittstiden för korrekt diagnos ligger mellan 5-10 år. Sjukdomen går i skov och har en tendens att återkomma och ge upphov till varierande smärttillstånd, trötthet samt eventuell infertilitet.

Smärta

Smärtan endometriosen medför är för de flesta endometriospatienter det mest besvärande symptomet på sjukdomen.

Smärtan behöver inte vara i proportion till utbredningen eller antalet endometrioscystor. Mikroskopiska cystor är ofta väldigt aktiva och producerar prostaglandiner (en substans som framkallar smärta), något som kan förklara de allvarliga symtomen som ofta hittas hos patienter med små cystor och liten utbredning av endometrios.

Smärta – vad är det egentligen?

Smärta är ett komplicerat fenomen som kan beskrivas som en obehaglig känsla eller sinnesförnimmelse och kan omfatta allt från ett lindrigt obehag till nästan olidlig plåga.
Att det gör ont är en inbyggs skyddsreflex. Smärtan varnar oss för att något är skadat eller håller på att skadas i kroppen. En signal skickas genom nerverna till hjärnan som registrerar och tolkar impulsen, varefter man blir medveten om att man har ont.
Man brukar skilja mellan akut och långvarig, ibland kallad kronisk, smärta. Långvarig smärta är smärta som pågår mer än tre månader.

Subjektiv upplevelse

Hur man upplever och hanterar smärta är individuellt och ingen annan kan bedöma hur ont man har.  Smärtkänsligheten kan påverkas av bl a fysisk och psykisk hälsa, sinnestillstånd och våra tidigare erfarenheter av smärta.

Mankoskis smärtskala

Andrea Mankoski har skapat en smärtskala som man enkelt kan mäta graden av smärta – skalan tar hänsyn till patientens individuella smärttröskel. Det blir lättare att mäta smärtan på samma sätt från dag till dag.
0. Ingen smärta.
1. Mycket obetydlig irritation – enstaka mindre stick/hugg av smärta. Det behövs ingen medicinering.
2. Obetydlig irritation – enstaka kraftiga stick/hugg av smärta. Det behövs ingen medicinering.
3. Smärtan är stark nog att distrahera. Milda smärtstillande medel (paracetamol, ibuprofen etc.) tar bort all smärta.
4. Kan ignoreras om man är ordentligt engagerad i något man gör, men är fortfarande distraherande. Milda smärtstillande medel lindrar smärtan i 3–4 timmar.
5. Kan inte ignoreras mer än en halvtimme. Milda smärtstillande medel lindrar smärtan i 3–4 timmar.
6. Kan inte ignoreras mer än korta stunder, kan bara arbeta korta stunder med ansträngning. Starkare smärtstillande medel (kodein, morfinpreparat etc.) dämpar smärtan i 3–4 timmar.
7. Smärtan stör sömnen och gör det mycket svårt att fokusera. Man kan fortfarande fungera, men med ansträngning. Starkare smärtstillande medel fungerar bara delvis.
8. Mycket begränsad fysisk aktivitet. Läsning och konversering är möjlig, men med stor ansträngning. Illamående och yrsel träder in som en del av smärtupplevelsen.
9. Oförmögen att prata. Skriker eller stönar okontrollerat. Nära delirium.
10. Smärtan leder till medvetslöshet.
Inom sjukvården används ofta VAS-skalan. Patienten anger ett värde mellan 0-10 för att beskriva sin smärtupplevelse.

Smärttyper

Läkare brukar kategorisera smärtan i fyra olika typer:

1. Nociceptiv smärta

Vävnadsskadesmärta, eller nociceptiv smärta, kallas den typ av smärta man känner när någon vävnad i kroppen skadas eller håller på att skadas. Smärtan är vanlig och de flesta har upplevt den någon gång. Nociceptiv smärta är ofta sammankopplad med inflammation som kännetecknas av att området blir rött, varmt och svullet.

2. Neurogen smärta
Nervsmärta eller neurogen smärta beror på skador eller sjukdomar i nervsystemet. Både direkt skada på nerven och tryck på nerven gör att man upplever smärta.
Man brukar skilja mellan perifer nervsmärta, då orsaken finns i nervsystemet ute i kroppen, och central nervsmärta, då hjärnan eller ryggmärgen är drabbad.

3. Psykogen smärta
Psykogen smärta orsakas av psykiska orsaker, till exempel kan man uppleva smärta i samband med en depression.

4. Idiopatisk smärta
Smärta utan känd orsak.

Akut och kronisk smärta

Smärtans väg

I kroppen finns mottagare, receptorer, som registrerar olika typer av intryck, t ex värme, kyla, tryck eller vävnadsskada. Receptorerna skickar vidare impulserna till ryggmärgen och hjärnan men även direkt till kroppens muskler.

Att musklerna får informationen direkt visar sig till exempel när man drar undan handen som lagts på en het platta redan innan men hunnit känna att det gör ont. När informationen slutligen når hjärnbarken tolkar hjärnan impulsen som smärta och var på kroppen det gör ont, det är först så man medvetet upplever smärta.

”Grindmekanismen” i ryggmärgen

Akupunktur, TENS och massage tar bort smärtan genom grindmekanismen(”gate-control-theory”). Andra signaler från ungefär samma område blockerar smärtsignalen in till ryggmärgen vilket gör att vi inte får någon signal upp till hjärnan. Dessutom får vi en generell ökning av kroppens egna smärtstillande ämnen, endorfinerna.

Behandling

Ofta sätts en diagnos via en så kallad titthålsoperation. Sjukdomen går inte att bota, bara att lindra. I riktigt svåra fall kan livmodern behöva avlägsnas, men i de flesta fall ges bara lindring, i form av starkare smärtstillande medel som till exempel starkare doser av naproxen och/eller opioidpreparat/morfinderivat som till exempel kodein (verksam substans i till exempel Citodon, Panocod) och tramadol (Tiparol, Tradolan) eller dextropropoxifen (Dexofen). I riktigt svåra fall kan ännu starkare opioider, till exempel morfin, ketobemidon (Ketogan), metadon, buprenorfin (Temgesic) med mera övervägas. P-piller har även visat sig kunna minska smärtan för vissa, men för andra patienter har p-pillerbehandlingen motsatt verkan. Somliga antidepressiva medel av tricyklisk typ (TCA), till exempel amitriptylin (Tryptizol) och klomipramin (Anafranil) kan ha effekt genom att på ej ännu ordentligt dokumenterad väg blockera smärtsignalerna.

En annan metod är att använda danazol, som försätter patienten i klimakteriet på kemisk väg för att på så sätt kunna ”svälta ut” livmodervävnaden, men denna metod fungerar inte på alla patienter eftersom det är stor risk att härdarna växer tillbaka när behandlingen avslutats. Behandlingen passar heller inte för personer med anlag för blodpropp eller stroke utan kan rent av vara farlig hos dessa.

Källor: 1177 Vårdguiden, wikipedia och Endometriosföreningen

Vill du läsa mer om endometrios, se följande beskrivning på 1177 Vårdguiden http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Endometrios/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Endometrios

http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=3079

http://www.endometriosforeningen.com